Hej! Det är konstigt hur livet kan ändra sig och hur ensam man kan känna sig. Igår var livet trist och jag längtade efter ungarna som hade varit bortresta sedan i torsdags. Igår kom de hem igen och jag åkte dit för att hälsa på dem, jag bröt ihop och storgrinade något alldeles förskräckligt ingen kunde hejda mig. Känslorna bara bubblade upp inom mig. Jag sa hej till dem och vi kramades och jag åkte sedan hem till lägenheten som känndes så tom. Jag längtar efter barnen något alldeles förskräckligt och vill bara hålla om dem. Nu sitter jag på ett hotellrum i Uppsala och har precis avklarat den första dagen med föreläsningar och redovisningar i powerpoint. Vi avslutade dagen med en trevlig middag och gott rött vin. Jag köpte choklad i receptionen och smög upp på rummet. Nu väntar trevlig läsning med boken "dyngkåt och hur lycklig som helst" av Mia Skäringer. Godnatt!